Jag har en konflikt med er?
Ju närmare det kom dagen insåg jag att jag egentligen aldrig mitt i deras utkastning fått ett riktigt avslut, jag fick egentligen inte säga hejdå till de personer jag ville säga det till.
Jag beslutade mig för att köpa blommor, visst blommor är rätt tråkigt men jag gillar blommor.
Jag köpte till aktiveringen, VD:n och verksamhetschefen. När det kom till beslutet att köpa till enheter jag bodde i tvekade jag. Det handlade inte om att jag inte var tacksam, mer om rädslan för att dom skulle tolka det fel.
Jag valde att gå på den känslan som kändes rätt. Jag köpte en blomma och skrev ett kort och tackade för tiden på Finjagården och för allt dom gjort för mig.
Av ren slump lyckades jag träffa min fd terapeut. Hon blev chockad och jag tror inte hon förväntat sig att behöva träffa mig igen.
En i personalen sade fint till mig att det blev ett konstigt avslut och att det måste kännas jobbigt att ha en konflikt och vara osams?!?
Jag anser inte att jag är osams med någon i personalen. Överallt i livet möter man människor man inte kommer överens med. Man kan inte tycka om alla. Men bara för det betyder det inte att man hatar de personerna.
Jag tycker inte illa om någon på Finjagården. Inte ens min terapeut eller sjuksköterskan som kastade ut mig. Jag tror faktiskt dom gjorde det bästa dom kunde utifrån sin egen förmåga. Även om de har ett yrke där man bör vara en förebild kan det ske situationer där allt man jobbar för faller. Men innerst inne ser jag alla på Finjagården som en förebild, med mer eller mindre brister. Ingen är perfekt och det kan jag inte heller förvänta mig av dem.
Men NEJ!!!! Jag anser inte att jag har en konflikt eller är osams med någon av er. Vissa dagar är jag väldigt ledsen och besviken. Det kan och kommer jag inte förneka. Jag tycker att ni hade kunnat bete er på ett annat sätt och det hade nog jag också kunnat.
Jag svalde min stolthet och jag bad er om ursäkt, för jag ansåg att det är bättre att bevara relationen.
Det innebär dock inte att jag kommer lägga ned bloggen. Det innebär inte heller att jag inte kommer vidta åtgärder mot det beteendet ni haft. Men det innebär att jag kommit långt som människa. Att jag kan se situationen ur olika synvinklar. Att jag kan ha förståelse för er. Även om jag har accepterat det som hänt, så gillar jag det inte. Jag tycker inte det är okej någonstans. Men jag tänker inte bygga upp ett liv på hat gentemot er.
Innerst inne är ni alla fina människor som gör ett fantastiskt jobb för att läka och göra människor hela. Det jobbet ni gör klarar inte vilken människa som helst.
Samtidigt finns det gränser på vad man får göra och inte göra och det man inte får göra kommer jag fortsätta att lyfta fram i bloggen.
Vet ni varför?
För att ni inte vill lyssna på mig, för att ni inte tar det jag och andra patienter säger på allvar. Står det skrivet här, blir ni tvungna att ta konsekvenser för ert handlande. Ni blir tvungna att ta till er av den kritiken som finns.
Jag vet att göra ni några radikala förändringar kommer eran verksamhet komma på topp igen och ni kommer komma långt. För jag tror på er, Jag tror på eran kapacitet, Jag tror på eran grundkoncept och jag tror på er som människor och som behandlare.
Ni har världens bästa VD och verksamhetschef. Dom är pålitliga, dom lyssnar (oftast) och dom kämpar. Men en förändring är aldrig fel.
Ni lär oss att man måste lära sig av sina misstag och ta ansvar för de konsekvenser ens handlande ger. Ni måste själva lära er ett efterleva det.
Jag har bett om ursäkt, det kanske är dags att ni ber mig om ursäkt, för ni har inte heller rent mjöl i påsen.
Vill ni prata, vill ni lösa konflikten ni påstår att vi har, vill ni få en rätsida på allt som hänt är jag öppen för att föra en dialog. Men det krävs ett intresse från båda parterna för att göra det.